..över american apple crates, som de kallas “over there”. Eftersom Du hittat till min sida så finns risken att vi har samma genfel och blir lyriska över dessa fantastiska kulturskatter. För mig började det när tillgången på dessa flytetyg var god och de fanns att hitta i mängder och varierande skick.

Christoffer Columbus Smith föddes 1861. Föräldrarna flyttade i mitten av 1860-talet till Algonac i Michigan som ligger 6-7 svenska mil norr om Detriot vid Lake St Clair. Chris började tidigt tillsammans med sin äldre bror Henry att bygga kanoter, rodd- och segelbåtar. Man livnärde sig på att jaga änder, tälja lockbeten (decoys) och sälja båtar. Vid 34 års ålder år 1895 kom Chris och den äldre brodern över en en Sintz tvåtaktsmotor på 2 hk som monterades i en roddbåt. Efter att man fått igång den förgasarlösa motorn med diverse knep för att få blandingen rätt lyckades man komma upp i 7 miles/hour alltså c:a 5 knop. Utvecklingen av dessa ansträngningar gjorde ett bestående avtryck i båthistorien och racet var igång.

Chris hade träffat Johnny J “Baldy” Ryan och 1910 körde man 31 miles/ hour (c:a 27 knop) med “Reliance 1”. Chris och Baldy bildade nu The Smith-Ryan Boat Company. Man byggde båtar och körde racing och fram till 1912 hade de bränt 1.000.000 USD. En fruktansvärd massa pengar 1912 och uppräknat till dagens nivå “mindboggling”. Serieproduktionen kom igång 1922 och därefter har mer än 250 tusen båtar lämnat fabriken.

1927 var Chris Craft världens största tillverkare av mahognybåtar och köpte årligen 1 miljon fot mahogny plank i dimensionen 115 x 600 x 4800 mm. Under 50-talet gjordes ett antal populära modeller bland annat Riviera och Capri-modellerna. Även utilities som var billiga tillverkades i mängder och utrustade med de små fyrcylindriga motorerna användes  de för rekreation och fiske. Samarbetet med Riva i Sarnico Italien höll nog ungefär lika länge som mahognyeran och de tidiga Riva modellerna utrustades med Chris lilla 283:a V8 på 185 hp.

Modellåret 1958 designades flottan om och med fenorna blev båtarna mer lika de fyrhjuliga produkterna som tillverkades c:a 7 mil söder om Algonac. De sista mahognybåtarna tillverkades under början av 60-talet varefter mahognyn förlorade mot plasten.